Late October

Torsdag morgon, i taxin på väg till sjukhuset, hörde jag denna nyhet* på radio. Ekologiprofessor Dag O. Hessen sa att det inte är för sent, vi kan fortfarande stoppa och till och med reversera utvecklingen. Hur då? Jag fattar inte... Min känsla var att det är omöjligt, min tro på mänskligheten fick en knäck, och jag kände mig långt nere. Varfär ska jag färsäka vara miljövænlig och kämpa - om det ändå är alldeles för sent?!
Det går lite bättre idag. Har försökt gå in i den privata bubblan. HHB och jag pratade igenom nästa artikel, drack kaffe och åt de sista lussekattorna från frysen (via ugnen såklart). Så har jag gjort färdigt en stickad tröja, gått en promenad, besökt Lions bokmarknad på Sletten, lagat söndagsmiddag. Det blev steinbit (havskkatt) med massa gott tillbehör. Strax ska vi äta hemmalagad chokladpudding med körsbärsglass!


*) – Vi står nå midt oppi en menneskeskapt masseutryddelse, også kalt den sjette utryddelsen. I 2020 kan verdens bestander av pattedyr, fugler, reptiler, amfibier og fisk være redusert med to tredeler siden 1970, på grunn av menneskenes handlinger, skriver WWF i Living Planet-rapporten som offentliggjøres i dag.

Skriva ikapp

Det går ju inte, att skriva ikapp! Så mycket händer, mest härliga och mysiga saker. Tänk att jag reste ensam till Oslo för att gå på konsert med The Cure! Med Robert Smith! I stora Oslo Spektrum! Ja, och så bra att jag reste redan söndag kväll, för att bo hos Einar och Siri de två nätterna före konserten! Då hann jag umgås med dem, jobba i herbariet, träffa folk, exkurera med Einar till X. fallax-lokalen, och sist men inte minst hälsa på min "ex-svärmor" på 82 år. Jag kallar henne det, men hennes son och jag var aldrig gifta och dessutom är det så längesedan vi blev "ex-" (1999)! Vi åt lunch hemma hos henne, drack kaffe och pratade i tre timmar. Det kändes bra!


Och så himla kul att jag fick träffa och hänga med Kenneths kompisar (och bröder och son) före och efter konserten! På natten hade jag ett mysigt enkelrum på hotell tvärs över gatan från Spektrum. Bra, nyrenoverat och mumsig frukost!


Och att jag klarade av allt som jag hade oroat mig för pga mitt lilla handikapp! Mestringsfølelse heter det på norska!

The Cure - A Forest - Live Oslo, October 11. 2016

Interview in 2011.

Frågor en onsdag

Varför bloggar du?
Jag vet faktiskt inte. Det började som en skrivövning och ett sätt att meddela "släkt och vänner" om vad jag höll på med. Senare hade jag en ambition att skriva endast om  min forskning (därav bloggens namn), men det blev inte så. Det blev alltid en blandning av vardagshändelser, forskning, skrivande, etc Ambitionen varierade. Nu sköts meddelandebehovet mestadels på Facebook och Instagram. Så jag landar kanske på detta svaret: Jag bloggar som en skrivövning, ett sätt att sortera livet (vid behov) och ett ställe att samla aktuella och nyttiga länkar!?!


Och tänker alls inte på eventuella läsare / följare.